Vanadinit
Vanadinit | |
Kategori | Vanadatmineral |
---|---|
Grupp | Supergrup apatit, apatitgruppen |
Strunz klassificering | 08.BN.05 |
Kemisk formel | Pb5(VO4)3Cl |
Färg | Ljusröd, orangeröd, rödbrun, brun, gul,grå eller färglös |
Förekomstsätt | Prismatisk eller nodulär |
Kristallstruktur | Hexagonala, dipyramidalt 6/m |
Spaltning | Ingen |
Brott | Ojämnt till mussligt |
Hållbarhet | Spröd |
Hårdhet (Mohs) | 2½–3[1] |
Glans | Harts- till hornartad |
Ljusbrytning | nω=2,416, nε=2,350 |
Dubbelbrytning | δ=0,066 |
Optisk karaktär | Enaxlig (-) |
Transparens | Transparent, genomskinlig eller opak |
Fluorescens | Ingen |
Streckfärg | Blekt röd eller gul, vit |
Specifik vikt | 6,8–7,1 |
Vanadinit, eller vanadinblymalm, är ett ganska sällsynt mineral som bildar gula eller röda hexagonala kristaller. Mineralet bildats genom oxidation av blymineraliseringar innehållande till exempel galenit.
Etymologi och historia
Vanadinit upptäcktes först i prov från Zimapan, Hidalgo i Mexiko år 1801. Mineralet namngavs av Friedrich Wöhler efter dess innehåll av grundämnet vanadin.[2]
Förekomst
Vanadinit förekommer huvudsakligen i Mexiko, Chile, Arizona samt i Sibirien, Skottland och Spanien. Det finns på enstaka platser i Sverige, till exempel i Bölets mangangruvor (Vretgruvan)[3] i Västergötland.
Det uppträder endast som ett resultat av kemiska förändringar i redan existerande material och betraktas därför som ett sekundärt mineral.
Användning
Mineralet används för framställning av vanadinföreningar. Det är en av de viktigaste industriella malmmineralen för metallen vanadin, men också en mindre källa för utvinning av bly.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Tryckta källor
- Meyers varulexikon, Forum, 1952
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Vanadinit.Bilder & media