För första gången avgjordes världsmästerskapet i ren serieform, där alla mötte alla i en grupp.
De 11-faldiga världsmästarna från Kanada deltog inte, och i deras frånvaro lyckades värdlandet Tjeckoslovakien att vinna sitt första världsmästerskap – och därmed också europamästerskapet som bästa europeiska nation. Silvermedaljörer blev Sverige och Österrike erövrade bronsmedaljerna. Sverige vann med 2–1 mot Tjeckoslovakien i näst sista omgången, och många trodde då att Sverige skulle vinna turneringen. Men då Sverige fick stryk med 1–2 av Österrike i sista omgången, medan Tjeckoslovakien slog USA med 6–1, lyckades Tjeckoslovakien ändå vinna turneringen. I Sverige beskylldes den "givna guldmedaljen" för att ha "dränkts i det goda tjeckiska ölet".[1]
Backar: Franz Csöngei, Egon Engel, Reinhold Egger, Helfried Winger
Forwards: Willibald Stanek, Adolf Hafner, Fritz Demmer, Oskar Nowak, Walter Feistritzer, Rudolf Wurmbrand, Friedrich Walter, Hans Zehetmayer, Gerd Springer, Hans Schneider
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
SFRP'S Hockey Archive
Referenser
^Byström, Bobby. Tre Kronor - ett landslag. Strömberg
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1947.