| | Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-07)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
- För Nazistsymbolen, se Odal (SS-runa).
| Namn | Urgermanska | Fornengelska |
| *Ōþalan | Ēðel |
| ”arv”, ”egendom” |
| Form | Äldre | Anglofrisisk |
 |
| Unicode | ᛟ |
| U+16DF |
| HTML | ᛟ |
| Translitteration | o | œ |
| Transkription | o, ō | œ, oe, ōe |
| IPA | [o(ː)] | [eː], [ø(ː)] |
| Position | 24 |
| Ätt | Tyr |
ᛟ [odal] eller [o-runan] (ej att förväxlas med ᚮ [oss], även kallad [o-runan]) är den tjugofjärde (24:e) runan i den äldre och anglofrisiska runraden samt där den sista runan i Tyrs ätt (3:e rungruppen). Det motsvaras i det latinska alfabetet av bokstaven o i den äldre runraden och bokstaven œ i den anglofrisiska runraden. Den bär ljudvärden /o/ samt därtill i den äldre runraden och /e/, /ø/ samt därtill i den anglofrisiska runraden.[1]
Historia
Dess rekonstruerade urgermanska namn är *ōþalan (”odal”), som betyder ”arv” eller ”egendom”. Runan slutade användas i Skandinavien omkring 500-talet, och den saknas därmed helt i den yngre runraden, men den överlevde i den anglofrisiska runraden under namnet ēðel där den motsvarade det fornengelska fonemet œ på 600- och 700-talet.
Referenser
- ^ Düwel, Klaus (2001) (på tyska). Runenkunde.. Metzler. ISBN 3-476-13072-X. OCLC 46862830. https://www.worldcat.org/oclc/46862830
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Odal (runa).Bilder & media
