Erland Dryselius

Erland Dryselius
Född	1641[1][2][3]
Död	24 april 1708[1] Jönköpings församling[1], Sverige
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Författare, präst, historiker
Redigera Wikidata

Erland Benedikt Dryselius, född 1641, död 1708, var en svensk präst och teologisk författare.

Erland Dryselius var son till bonden Brodde Tuvesson och Kirstin Erlandsdotter i Höslänga, Ljungby socken, och skulle ha gått i faderns fotspår om inte socknens präst Johannes Canuti genomdrev att han fick gå i skola i Växjö. Utbildningen möjliggjordes genom ett underhåll från Östergötlands lagman Gustaf Soop.

Efter skolgång i Växjö studerade Dryselius vid tyska universitet 1662-64 och 1673-74, och blev magister i Wittenberg 1674 för den göticistiska avhandlingen Lineamenta gloriea Svecicae. Han prästvigdes 1675 och blev samma år hovpredikant hos prinsessan Juliana. 1676 utnämndes han på änkedrottningens förmedling till kyrkoherde i Sorunda, och 1687 i Jönköping. Vid prästmötet i Strängnäs 1681 var han preses och lämnade in en avhandling, De sacra coena, och var riksdagsman för prästeståndet 1682 och 1697, första gången medlem i kommissionen som skulle granska förmyndarregeringen och andra gången som ledamot av sekreta utskottet. I egenskap av präst i Sorunda var han lärare åt den unge Christoffer Polhem som sedan fick undervisning av Anders Spole på Dryselius rekommendation.

Förutom 172 predikningar har Dryselius utgett Korrt och enfaldig kyrckio-historia öfwer Gamla (respektive Nya) Testamentet, Monarch-spegel (1691), samt en kompilation om Turkiets historia, Luna turcica el. Turkeske måne (1694).

Dryselius var gift tre gånger och blev far till nio barn.

• Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.
• Svenskt biografiskt lexikon, Stockholm 1945