Biuretprovet

Den karakteristiska färgen hos ett positivt biuretprov.

Biuretprovet[1] är en metod för att påvisa peptidbindningar som finns i proteiner och peptider. Provet är baserat på reaktionen mellan kopparjoner och peptidbindningar i en alkalisk lösning. En violett färgreaktion tyder på närvaron av proteiner, eftersom de har stora mängder peptidbindningar. Reaktionen observerades första gången 1833.[2] I Polen är biurettestet även känt som Piotrowskis test för att hedra den polske fysiologen Gustaw Piotrowski som självständigt återupptäckte det 1857.[3] Flera varianter av testet har utvecklats, till exempel BCA-testet och det modifierade Lowry-testet.[4]

Biuretreagens

Provet består i att en lösning av natriumhydroxid (NaOH) eller kaliumhydroxid (KOH), koppar(II)sulfat (CuSO4) samt dubbelsaltet natriumkaliumtartrat (KNaC4H4O6),[5] varav det senare tillsätts för att kelatera och därmed stabilisera koppar(II)jonerna. Reaktionen av kopparjonerna med kväveatomerna involverade i peptidbindningar leder till förskjutning av peptidväteatomerna under de alkaliska förhållandena. En tri- eller tetradentat kelering med peptidkvävet producerar den karakteristiska färgen, som normalt är blå, men färgas violett när det reagerar med proteiner och rosa när det reagerar med mindre peptider.[6] Provet har egentligen inget med biuret att göra annat än att biuret är den enklaste peptiden som kan påvisas med provet.

Den blå/lila färgen uppstår när aminogrupperna -NH- i proteinet tillsammans med koppar(II) bildar ett basiskt blått komplex [Cu(-NH-)4]2+, som dock ibland kan vara genomskinligt.

Biuretprovet liknar Trommers prov på reducerande sockerarter, i det att bägge bygger på färgförändringar när kopparjoner är komplexbundna.

Högkänsliga varianter av biurettestet

Två stora modifieringar av biurettestet används vanligtvis i modern kolorimetrisk analys av peptider: bicinchoninsyra (BCA)-analysen och Lowry-analysen. I dessa tester reagerar Cu+ som bildas under biuretreaktionen ytterligare med andra reagens, vilket leder till en djupare färg. I BCA-testet bildar Cu+ ett djupt lila komplex med bicinchoninsyra (BCA),[7] som absorberar runt 562 nm, vilket ger den lila signaturfärg. Det vattenlösliga BCA/kopparkomplexet absorberar mycket starkare än peptid/kopparkomplexet, vilket ökar biurettestets känslighet med en faktor på cirka 100. BCA-analysen gör det möjligt att detektera proteiner i intervallet 0,0005 till 2 mg/ml. Dessutom ger BCA-proteinanalysen den viktiga fördelen av kompatibilitet med ämnen som upp till 5 procent är ytaktiva ämnen i proteinprover.

I Lowry-proteinanalysen oxideras Cu+ tillbaka till Cu2+ av MoVI i Folin-Ciocalteu-reagenset, som bildar molybdenblått (Mo IV ). Tyrosinrester i proteinet bildar också molybdenblått under dessa omständigheter.[8] Molybdenblått kan i sin tur binda vissa organiska färgämnen som malakitgrönt och Auramine O, vilket resulterar i ytterligare förstärkning av signalen.[9]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Biuret test, 12 augusti 2023.
  • Whitford, David (2005). Proteins: Structure and function. Chichester: John Wiley & Sons. sid. 33. ISBN 978-0471-49894-0 

Noter

  1. ^ ”Definition of biuret | Dictionary.com” (på engelska). www.dictionary.com. Arkiverad från originalet den 11 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210511192032/https://www.dictionary.com/browse/biuret. Läst 11 mars 2021. 
  2. ^ Rose, Ferdinand (1833). ”Über die Verbindungen des Eiweiss mit Metalloxyden” (på tyska). Poggendorff's Annalen der Physik und Chemie (Leipzig, Germany: J.A. Barth) 104 (5): sid. 132-142. doi:10.1002/andp.18331040512. OCLC 1481215. Arkiverad från originalet den 9 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220509171524/https://books.googleusercontent.com/books/content?req=AKW5QaczDZVhISDmQKgm_PVrsejQphRrDcCKCjNyGLAgz2BqePQ-Ex44TPul5kPhgne2lkPoWV-5v7KKg6dBV8CWNB5cYelO12Ucu_AntFLJeGgOScnB8dD-oLhbq6T8BPYnHwkXGZylfreNsZXPCZsH3W779E8x0hgE3DJ8jDYyXg6Tr7JYZcIIe912GBP4o_nb5xgtP53wQsUUqcjrXFY6LUWtcIn7SI-6ys4_ZG-ue7gpgpWL0MFxMwq__OeHSaFNHwTAEWvLNsJl14qyKxZewWMaTuOVHw. 
  3. ^ Piotrowski, G. (1857). ”Eine neue Reaction auf Eiweisskörper und ihre näheren Abkömmlinge” (på tyska). Sitzungsberichte der Kaiserliche Akademie der Wissenschaften, Mathematisch-naturwissenschaftliche Classe (Meeting Reports of the Imperial Academy of Sciences, Mathematical-scientific Class) (Vienna) 24: sid. 335–337. OCLC 166037616. Arkiverad från originalet den 9 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220509172648/https://books.googleusercontent.com/books/content?req=AKW5Qaed1JhNZFVVvlPCHmGGDKkhqQBQIfBQVX1mQvlj2VjyVAnXc2djFUhc4ob6CC8LO4gg85WIolKBXvK83_ovN6ITIMjPTeJ7daX3IFcIFGs2aOBXTNzzONXOD9bkVi-AcBjl1zXQ32vJuJC1OeycYtqnf0zICg7FFNU2lxwMg6GvybSVwoqCavKRL5ZsF7-ST1jc73fcg_wB-XzPpCsvz59aqhnVr9ZXfP3X2ka8p0pba6RL1JQMNlEZKusGFy1VeRS5LXXMq8ort8olkiO-CtuTgkSeMQxBdiw2dvXH_4KNVm6cheg. 
  4. ^ ”Chemistry of Protein Assay”. Thermo Fisher Scientific Protein Methods Library. Arkiverad från originalet den 24 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220324180528/https://www.thermofisher.com/in/en/home/brands/thermo-scientific/pierce-protein-biology.html#/legacy=www.piercenet.com. Läst 8 maj 2022. 
  5. ^ ”Chemical Reagents”. Arkiverad från originalet den 13 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100213004815/http://faculty.mansfield.edu/bganong/biochemistry/reagents.htm. Läst 30 januari 2010. 
  6. ^ Datta, S. P.; Leberman, R.; Rabin, B. R. (1959). ”The chelation of metal ions by dipeptides and related substances. Part 5.—Cupric complexes of sarcosyl and leucyl ligands” (på engelska). Trans. Faraday Soc. 55: sid. 2141–2151. doi:10.1039/TF9595502141. ISSN 0014-7672. Arkiverad från originalet den 9 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220509173024/https://pubs.rsc.org/en/content/articlelanding/1959/TF/TF9595502141. Läst 29 augusti 2020. 
  7. ^ Smith, P.K. et al.: Measurement of protein using bicinchoninic acid. Anal. Biochem. 150 (1985) 76-85.
  8. ^ O.H. Lowry, N.J. Rosebrough, A.L. Farr, R.J. Randall: Protein Measurement With the Folin Phenol Reagent, J. Biol. Chem. 193 (1951) 265 - 275.
  9. ^ Sargent, M.G.: Fiftyfold amplification of the Lowry protein assay. Anal. Biochem. 163 (1987) 476-481.

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Biuretprovet.