Ängssmalbi
Ängssmalbi | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Egentliga insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Överfamilj | Bin Apoidea |
Familj | Vägbin Halictidae |
Släkte | Smalbin Lasioglossum |
Undersläkte | Sphecodogastra[1] |
Art | Ängssmalbi Lasioglossum albipes |
Vetenskapligt namn | |
§ Lasioglossum albipes | |
Auktor | (Fabricius, 1781) |
Ängssmalbi, hane. | |
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen |
Ängssmalbi (Lasioglossum albipes) är en biart som först beskrevs av Fabricius 1781.[2][3] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[3][2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Beskrivning
Arten har svart grundfärg. Honorna, och ibland även hanarna, har ljusa hårfläckar på tergiterna[a] 2 till 4; när hårfläckarna förekommer hos hanen, är de svagare än hos honan. Honan har ofta också tergit 1 och 2 mjölkvita, medan hanarna kan ha tergiterna 1 till 3 rödfärgade. Hanen har även blekgul clypeus (munsköld) och överläpp.[b] Honan har en kroppslängd på 7 till 9 mm, hanen 6 till 9 mm.[5]
Förväxlingsart är mysksmalbi, men ängssmalbiet är oftast mindre.[6]
Ekologi
I norra delen av sitt utbredningsområde förekommer ängssmalbiet på grässlätter och skogar, medan det längre söderut lever i bergsterräng, inklusive skogsbryn, -gläntor och buskage. Den kan även uppträda i fruktträdgårdar, gamla vingårdar, jordbrukslandskap, på flodbankar samt i parker och trädgårdar.[7] Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från många familjer, även om honan föredrar smörblommor.[6] Honorna gräver ofta sina larvbon i små kolonier på nakna sandfläckar.[7] Arten är troligen solitär i norra delarna av sitt utbredningsområde, men längre söderut (eventuellt med början redan i Sydsverige) lever arten eusocialt, med arbetarna (tillsammans med en del hanar) i en första kull.[5]
Boet består av en vertikal tunnel omkring 15 cm djup, från vilken larvcellerna utmynnar. För eusociala populationer bygger arbetarna ur den första kullen larvceller åt könsdjuren (drottningar och hanar) i den andra kullen. Det finns uppgifter om att den grundläggande honan som gav upphov till den första kullen kan övervintra en andra gång för att anlägga ett nytt bo.[8]
Ängsblodbi är ofta boparasit hos arten; ängsblodbiets hona lägger sina ägg i ängssmalbiets larvbon, där den resulterande larven lever av den insamlade näringen, efter det att värdägget eller -larven dödats.[5]
Arten är polylektisk, den besöker blommande växter från många olika familjer[7], i synnerhet ängsvädd i familjen väddväxter, men även fibblor i korgblommiga växter[5]. Honorna flyger från mitten av april till mitten av september, hanarna från början av juli till slutet av september/början av oktober.[7]
Utbredning
Utbredningsområdet omfattar Eurasien från Irland via Sibirien (Ussuriflodens dalgång) till Hokkaido och Honshu i Japan. I Sverige når den till 66° N.[6]
I Finland förekommer arten främst i den södra halvan av landet, inklusive Åland, men med spridda förekomster ända upp till Lappland.[9]
I Sverige är arten vanlig i större delen av landet, i Norrland dock främst vid kusten, ända upp till Haparanda.[5]
Status
Globalt är arten inte hotad, utan klassificeras som livskraftig ("LC").[7] Även i Sverige och Finland är den klassificerad som livskraftig.[5][9]
Kommentarer
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
Källor
- ^ ”Lasioglossum albipes (Fabricius 1781)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+albipes. Läst 12 januari 2023.
- ^ [a b] de Jong, Y. (2016). ”Lasioglossum albipes (Fabricius, 1781) | ängssmalbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103153/details?lang=sv. Läst 11 januari 2023.
- ^ [a b] ”Lasioglossum albipes (Fabricius, 1781)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=757929#null. Läst 11 januari 2023.
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lasioglossum+albipes/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b c d e f] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Ängssmalbi Lasioglossum albipes”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103153. Läst 11 januari 2023.
- ^ [a b c] A. Pauly. ”Lasioglossum albipes (Fabricius 1781)” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=392. Läst 26 september 2015.
- ^ [a b c d e] Pauly, A. & Michez, D. 2015 Lasioglossum albipes . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 11 januari 2023.
- ^ G W Allen (2022). ”Lasioglossum albipes (Fabricius,1781)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://www.bwars.com/bee/halictidae/lasioglossum-albipes. Läst 11 januari 2023.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Ängssmalbi – Lasioglossum albipes”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204369. Läst 11 januari 2023.
Externa länkar
|
- Wikimedia Commons har media som rör Ängssmalbi.Bilder & media
- Wikispecies har information om Lasioglossum albipes.Artförteckning